Jo, idag har jag haft lite monkey business för mig. Eller snarare Monki business. Och good money business.
Men förklaring först: Rackartyg därför att somliga tycker jag har tillräckligt och alldeles för många väskor och typ tycker att det sista jag borde göra är att köpa en till.
Men. Somliga bara förstår ju inte. Hur det är. När ett rackarns snyggt tyg bara bönar och ber: ”så kom och kööööp mig då, ta med mig heeeem”.
Idag stavades det tyget ”Imitation Leather: 100 % Polyester” och utgjorde, i en helt fantastisk snudd-på-grisrosa nyans, en alldeles superlagom storliten party-/gå-på-stan-väska.

Och jag är helt hundra på att det var ett bra köp:

Och till er som undrar ”men finns det ingen baksida med allt?” – klart det finns:

Faktum är…

…att det finns två…

Ja, ni förstår väl nu? Det är liksom inte bara ”en väska” man köper. Man räddar typ liv.
(Typ).
I vilket fall rör det sig inte om någon kass affär. Jag menar, bara kassarna i sig är snygga nog för en egen kassaffär.

Faktum är att ja, ju mer jag nu tänker på det, ju mer känns det helt enkelt som ett apbra köp.