Okej, har redan tjatat om det på Twitter. Men sådana här skitsaker kan inte avfärdas – meddelandet som dök upp på min iPhone sekunderna efter att jag tappat den i toaletten:
Optimal timing måste man ju säga. Även om jag är beredd att hålla med – toalett är lätt ett riktigt skit-tillbehör.
Värt att veta.
Den här (och en stor bunt likadana till) hittade jag på ett ”vi har allt och inget kostar någonting”-ställe på Karlaplan igår.
It’s the real servett liksom.
Någon annan som idag ser vettig ut är den här:
Nytt skal, det var på tiden.
Men i övrigt kör jag på gamla fodral:
Men, men, ser väl också rätt vettigt ut eller?
…hämtades på Ica…
…levererades i låda…
…och är rätt närbesläktad med mac(k)an:
Ska bara ragga micro snart, så blir nog ”lunchen” varm till middan ska ni se 
. Och ja – de gamla barndomsvarningarna till trots – det kommer bli en rejäl simtur på den här lyxrätten vill jag lova!
Jo, i*dag (läs i-går, fastän inte mycket gick…) har verkligen på alla sätt varit en i-dag, med i-landsklassiska jobsigheter och mer därtill.
Började med att I(<—i!)f, mitt överraskande älskvärda försäkringsbolag ringde och sa att det var självklart att jag skulle ha full ersättning för den iPhone jag lyckades bli av med i förra veckan.
Kan låta phånigt – men kändes ungefär som att få delar av ”det förlorade livet” (vilket det nu är…) tillbaka och ivrig som få rusade jag in i Västermalmsgallerian sju minuter innan sjustängning och köpte mig ett sprillands 3Gs.
”6252 kronor då. Som hittat, hö-hö-hö”.
Kan leva med försäljarens rosa skjorta, för tighta byxor (not fashion my friend, but iz ok) och jag-ler-nu-lite-överlägset-världsvant-mot-dig-för-jag-är-på-god-väg-att-bli-sccchteeekare-sörru’-attityd.
Men. Jag har liiite svårare att leva med att mr Steve Jobs idag av alla dagar bestämde sig för att blända världen med en helt nyyy iPhone som man bara liksom *hö-hö-hö* måste ha.
Så. Nu sitter jag här mitt emellan en oöppnad splitterny, grymt saknad iPhone 3Gs, en övervintrad LGU890 som man typ ringer ifrån (jag vet, det är konstigt) och beskedet om att den dära grejjen som man vill måste ha, den kommer typ i juli.
Skiiiiiit (<—- med många i:n och kanske lite Lidingödialekt, vad vet jag). Vad. Göra? Vad?
Medan jag funderar roar jag mig med att kolla på andra som reagerat på i:
*Bonuskomik: När man ska kursivera i:et (som i andra ordet, första meningen, reds. övertydliga anmälan) trycker man ctr+i. Utifall någon skulle ha missat poängen där. För det hjälper ju mig så otroligt jävla mycket i kvalvalet…. i+control decision. Hejja. Superhejja.
Vet knappast om jag skulle kalla dagens händelse (eller kändis heller för den delen) ”banal”.
Det hela började med en oskyldig tunnelbaneåkning – grön, oförsenad linje mellan T-Centralen och Rådmansgatan cirka klockan 11.23 (synd att vara exakt liksom). Stod och tråkhängde med min iPhone i mittgången när jag i ögonvrån fick syn på en Sissela Kyle, även hon med en iPhone i ett ganska märkvärdigt fodral.
Kunde inte motstå ett smygfota (hur ofta ögonvråar man en iPhonande Sissela liksom?), funderade kort på om det rentav skulle vara en dödssynd att blogga ut det här, men tänkte sen varken mer på det ena eller det andra.
Men sen då. Vad händer? Jo – ungefär klockan 15.43 står jag utanför Blusterkontoret, luftar min förkylda näsa och pratar strunt när jag på håll ser någon som ter sig alldeles fasligt lik den iPhonande Sisselan (med lur klistrat mot örat och ett märkvärdigt fodral fladdrandes i vinden).
Och. Jo. Sekunder senare passerar hon framför mina fötter. Visst är det hon! Blir så exalterad att jag måste avsluta mitt samtal och ta ett bildbevis (hur ofta lyckas man helt oplanerat stalka en Sissela liksom??!).
Och nu återstår bara tre frågor:
