Den här helgen är troligen min största bedrift (” ”…) att jag lyckats pricka av det mesta i spritväg.
Det, och att jag lyckades pricka in nypremiären av fjolårets höstjacka alldeles perfekt till nylanseringen av ”nu är det höst. på riktigt.”.
Jo, den är sig på pricken lik, men inget som fläckar ner min image för det tycker jag. 
Har haft nästan en vecka i celibat på 24 kvadrat. ”Hostat in hösten”, så att säga. För förkyld för att ens försöka söka mig ut.
Och det går snabbt att fatta varför det är ute att sitta inne. Ingen passion och absolut ingen fashion…
Är fortfarande en riktig snorunge, men har i alla fall hyfsat kommit ikapp. I kappa. Eller i cape. Vad man nu väljer att kalla det…
Själv känner jag mig nu bara kallad till en enda sak – att kap(p)sla in helgen i sömn, jobb, fest. Samt en och annan metafår.
Det här med höst alltså. All(helgona)tså, missförstå mig rätt – jag tycker det är mysigt med löv och lov och allt annat lövely som hör hösten till. Men. Hur lovely (nåja, åtminstone tillspetsad…) man än känner sig på insidan…
…tycks det ändå alltid sluta på samma sätt den sekund man ska kliva ut genom dörren.
I alla fall har jag till punkt och pricka lyckats pricka in mer eller mindre exakt samma utanför-dörren-look de åtminstone tre senaste höstdagarna.
Jag säger då det – vilken alla helgons kat(t)astrof.
Nej, bara ben är inte så bara (fråga bara Ben!), och än har ju inte sommaren lagt benen på ryggen precis.
Men. Ändå fick jag denna morgon för mig att hösten borde få sin be(n)skärda del i dagens klä-på:
Måste dock förtydliga, att det där med att hösten skulle vara här, är något som tåls att diskuteras. Boots till trots tycker jag nog att sommaren fortfarande ligger rätt bra till i matchen, och det enda som blivit diskat här idag är resterna efter dagens lunch (en som för övrigt och påpassligt nog lämnade efter sig…just det – benrester).
Idag är det måndag och semestern är jätteslut. Nästan så att det föll en sten från mitt hjärta när jag vaknade och insåg att det regnade (känns så mycket lättare att motivera åter-börja-gå-mot-blekhet-och-äntligen-börja-göra-lite-nytta-viljan då…).
Andra stenar som idag hjälper till att göra tillvaron lite färggladare är de som fått lov att hamna runt handleden:
Jo, de är minsann små (l)juv(e)liga ögonstenar.
Och ja, semestern må vara väldigt över, men tror det kan och kommer att bli en stenkul höst ändå.
