Jag lovar, ingen vill veta var jag köpt min trojan. Men kostat på har den, virusdjävul’n som (igen!) galopperat runt i min kropp senaste veckan.
I de bästa stunderna har jag mått så här:
Övrig tid har jag inte mått alls. Varit mest matt, modfälld och mäkta uttråkad, och fem dagars hemmatravande verkar varken gjort till eller från.
Men peppar, peppar, ta i trähäst verkar i alla fall internet stå pall de värsta parasiterna. Det är vi ruskigt glada över tycker jag.
Nej, jag är inte onyanserad när jag säger att den här veckan gått i typ en enda skala, och den har varit grå.
Grå för att stora delar av Bloggbyrån legat sjuk. Grå för att det varit gråväder (nåja, i alla fall en del). Och grå för att det verkar ha varit det enda färgen som velat titta fram ur min garderob:
Men det är inget att gråta över. Det gråa går ju över. Idag är jag…
Jaja. Alla har väl sina beiga perioder. Glad fredag på er.
Voine, voine, har ju varit helt banalt väck denna vecka. Dags att putsa upp det till synes puts väcka. Så, varsågoda, här en kavalkad av de senaste dagarna…
Som ni ser, ingen revolutionerande backspegel. Mest bara mycket päls, mycket syster och mycket…ja, spegel. 
Book eller bok, det är plötsligt frågan…
Känns lite märkligt att plötsligt bo mittibland så mycket papper, men samtidigt ganska mysigt på något sätt. Bok och Bark liksom, känns ju ändå nästan bokstavligt talat som att vi tillhör samma stam .
Tror dock faktiskt inte att det blir mer av varken Bark, book eller bok för ikväll. Har haft en tillräckligt fullbokad dag för att just nu bara fokusera på en enda sak – rätt sida av sängen!
Jo, haft en helg av den mer glamourösa sorten faktiskt. Bott på hotell, mumsat finmat, hängt lite i trädgården, snurrat på backen, badat i dalen, vippat runt i salongen, socialiserat på balkongen och helt enkelt lyxat till tillvaron fullt ut.
Och. Idag måndag har jag inga som helst planer på att bli vardagstrivial och lagom. Funderar allvarligt på att förtrolla kvällen till en glittrande favorit i repris (det vankas ju för sjutton jordgubbar Trollepartaj av en inte så ringa karaktär…):
Såg ut som ovan i fredags och säger nu vant det jag sa då: Thank God it’s Friday! Eller som vi säger på svenska -wohoo, ännu en fri dag!
I väntan på trolltyg kör jag dock blott blått tyg (jag menar, så att måndagsbluesen inte känner sig heeelt ignorerad):
…nej, det är ingen fråga. Det är ett glasklart ja-val:
Och skakiga resor ska faktiskt inte underskattas. Jag menar, en bubblig mage kan faktiskt ha en rätt rörande effekt på både kropp och knopp.
Jodå, idag är det storpremiär här på Banalt. Har precis påbörjat en utomordentligt trivial kamp mot vardagen (den kanske viktigaste kampen av dem alla), och i denna första episod utkämpar jag och min unge lärling en nervkittlande strid mot Planen på planeten Gärdet:
(rekommenderad ljudvolym: hög)
*Peppar, peppar, Håll-i-wood*, men nog ser det väl ut som att vi segrade?
I vilket fall lovar jag – fortsättning följer…
Posted by: Boyfriend.
…ibland inte mer svårskaffat än så här:
Så här alltså:
Tillspetsat förvisso, men inte så fyndigt som man kan vilja tro.
Kostade till och med en halv förmögenhet vill jag minnas (jodå, att mönstra snyggt kostar mer än lumpenskjortan…).
Och bara för att förtydliga. Tro inte att spets tar udden av allvaret:
Som sagt – inga fyndigheter här inte.
Idag landade det ett för en gångs skull trevligt reklamblad i brevlådan.
Adresserat till ”Livsnjutaren”.
Och man hann tänka ”Ojojojoj-då” Lilla jag. Lilla sjuka jag. Livsnjutare liksom. Jojo, varför inte liksom” (*drar sig lite i kragen, sträcker lite på nacken, känner sig lite alldeles extra livsbejakande, njutningsfull och dekandent).
Och sen då. Vandrar ögonen vidare.
Brantingsgatan 28.
Tjugoåtta.
Jag bor på nummer 30.
Jo, är väl klart som fa-an det att när det väl kommer ett brev adresserat ”Livsnjutaren” så har det hamnat fel.
Inte-bitter-jag-inte. Inte alls. Njuter liv här som aldrig förr.
