Voine, voine, har ju varit helt banalt väck denna vecka. Dags att putsa upp det till synes puts väcka. Så, varsågoda, här en kavalkad av de senaste dagarna…
Som ni ser, ingen revolutionerande backspegel. Mest bara mycket päls, mycket syster och mycket…ja, spegel. 
Jo men faktiskt, det här börjar ta mig f-n likna ett drama. Sju dagars sjukdom ter sig inte ens i min värld helt banalt. Fast det närmsta jag denna vecka kommit teater är nog te. Och trista later (sova, sova, sova…vilket förvisso, om vi nu ska snacka banalt, innebär ett ganska platt liv…).
Hur som så borde jag nog snarare än teater prata om veckans telater.
Te (såklart med säsongsriktiga assoccearer):
Och (horisontella) later:
Ja, vad mer kan jag säga? Det ter sig nog knappast som att jag legat i den här veckan. Men. Trots att jag mest legat och surplat te, kan jag lova att det legat många kraftansträngningar bakom att i över huvud taget te sig alls denna vecka.
Nu ska jag testa att ta helg. I värsta fall är jag fortsatt väck och slut, men då har jag i alla fall ett veckoslut att matcha mot. Och ni som känner/följer mig vet nog nu att jag gillar när saker matchar. Inte minst gillar jag att vara med i matchen. Så jag föreställer mig att den här sjukdomsföreställningen, vare sig den vill eller ej, nog snart får lov att ta slut. Nog med te(l)ater liksom!
Book eller bok, det är plötsligt frågan…
Känns lite märkligt att plötsligt bo mittibland så mycket papper, men samtidigt ganska mysigt på något sätt. Bok och Bark liksom, känns ju ändå nästan bokstavligt talat som att vi tillhör samma stam .
Tror dock faktiskt inte att det blir mer av varken Bark, book eller bok för ikväll. Har haft en tillräckligt fullbokad dag för att just nu bara fokusera på en enda sak – rätt sida av sängen!
Nope – men jag har egentligen bara en enda sak att säga just nu:
Jo, alltså:
Det är tunga grejer på g – så det räcker (ut) och blir över.
Och nej, vi snackar inte landtungor (visserligen knappast sjötungor heller…). Vi snackar helt enkelt och som sagt om – för att hålla tungan rätt i mun – bara om en fett tung helg!
Tänker inte säga så mycket mer. Men en sak kan jag lova – några tungsinta dagar lär det inte bli .
God dam(m)n it var det kan vara kul att feja ibland. Satt och skräpade på Fejjan inatt, och slogs av hur rent ut sagt förunderligt oföränderliga vissa förunderligt underbara saker och tillstånd tycks förbli.
Jag menar, titta bara på det här:
Yran 2008:
Yran 2010:
Yran 2008:
Yran 2010:
Vet inte om det är så mycket som snyggats till direkt, men kan ändå inte låta bli att tycka att det någonstans är ganska fint .
Jomenvisst.
Kopplade upp mig i samma sekund som busschaffisen lättade på kopplingen. Norrtälje – Stockholm, en lagom lång distans för mobilt distansarbete. Kan man så är man väl bussig och b(j)ussar på lite vägarbete liksom?!
Jo, i*dag (läs i-går, fastän inte mycket gick…) har verkligen på alla sätt varit en i-dag, med i-landsklassiska jobsigheter och mer därtill.
Började med att I(<—i!)f, mitt överraskande älskvärda försäkringsbolag ringde och sa att det var självklart att jag skulle ha full ersättning för den iPhone jag lyckades bli av med i förra veckan.
Kan låta phånigt – men kändes ungefär som att få delar av ”det förlorade livet” (vilket det nu är…) tillbaka och ivrig som få rusade jag in i Västermalmsgallerian sju minuter innan sjustängning och köpte mig ett sprillands 3Gs.
”6252 kronor då. Som hittat, hö-hö-hö”.
Kan leva med försäljarens rosa skjorta, för tighta byxor (not fashion my friend, but iz ok) och jag-ler-nu-lite-överlägset-världsvant-mot-dig-för-jag-är-på-god-väg-att-bli-sccchteeekare-sörru’-attityd.
Men. Jag har liiite svårare att leva med att mr Steve Jobs idag av alla dagar bestämde sig för att blända världen med en helt nyyy iPhone som man bara liksom *hö-hö-hö* måste ha.
Så. Nu sitter jag här mitt emellan en oöppnad splitterny, grymt saknad iPhone 3Gs, en övervintrad LGU890 som man typ ringer ifrån (jag vet, det är konstigt) och beskedet om att den dära grejjen som man vill måste ha, den kommer typ i juli.
Skiiiiiit (<—- med många i:n och kanske lite Lidingödialekt, vad vet jag). Vad. Göra? Vad?
Medan jag funderar roar jag mig med att kolla på andra som reagerat på i:
*Bonuskomik: När man ska kursivera i:et (som i andra ordet, första meningen, reds. övertydliga anmälan) trycker man ctr+i. Utifall någon skulle ha missat poängen där. För det hjälper ju mig så otroligt jävla mycket i kvalvalet…. i+control decision. Hejja. Superhejja.
…herregud. Jag jobbar ju med data. Mastigt värre.
En enda tidningsartikel lyckas jag skymta över en axel idag, och då lyckas jag skymta denna:
Alltså:
Great.
Precis den sortens pepp man behöver när man är på väg till tandläkar’n med trasiga tänder (och ett lite småtrasigt hjärta).
Anywhooo. Kläder efter väder och emo-humör:
Nåja. Sen blev det ganska mycket bättre. Bättrade tänder, klädbyte och peppat hjärtat. Samt en riktigt fet (prova att äta typ en trekvarts liter varm kokosmjölk…) soppa . Livet kunde vara bra mer koko.
Får man göra så här?
Bara konstatera att det är så här man ser ut idag och inte säga jävla pip mer om det?
Hej intresseklubb liksom. Hej hej.
