Idag får ni krypa mig under skinnet om ni vill.
Skinnjackan fram…
…och rockglajjorna på för lite skinn på näsan…
And that was the skinnny on that. Glad tisdag!
…stavas så här.
Är inte ens hälften så full i fan som jag ser ut. Fan.
Back to da roots och hej och hå….
Ja, ja. Har hört att allt blir mer fan-tastiskt efteråt. Den som lever får se.
Alltså, vad är sannolikheten?
En kopp går sönder. En perfekt liten flaga lossnar. Den perfekta lilla flagan passar perfekt på nageln på omslagsbilden på magasinet som ligger alldeles bredvid på bordet.
Kan ju låta banalt (nehäää?), men sånt här gör mig fan lycklig. Och nu är koppen (f)lagad, så inte ens den är en nagel i ögat. ![]()
Med det sagt ska jag ta mig i örat och klä på mig.
Har så jävla ont så jag bara vill grina… Och tack vare uppsvullnaden agaton också ett grin som inte är att leka med.
Hur man döljer något stort? Well. Jag gör det genom att lägga fokus på nåt ännu större…
Stora brillor, fucking brilliant. Men det är också det enda bril(l)janta just nu.
Det är nåt med den här tröjan som får mig att känna mig lite fåraktig…
Men fåraktigt behöver ju inte alltid vara så dumt. Den här ullsaken gör faktiskt livet bra mycket bääättre
Inser att min rent utsagt jävligt skitiga spegel lurar brallorna av alla som ser den här bilden…
Har alltså nya brallor, och de är alltså varken så skitiga eller fula som man kan luras att tro. Snarare skitsnygga, tyckte i alla fall min kollega.
Kanske att den här är mer rättvisande:
Men nu skiter vi allt det där. Dags att göra helgen lite rättvisa: