Somliga må tro att ”det där med Storsjöyran, det är väl ingen ”biggie”? Well…
…som ni ser hävdar jag den raka motsatsen.
Det är något jättestort med Storsjöyran.
Och ja, det är väl i korthet det enda lilla jag har att säga idag. Det, samt att vi har det minst sagt yrkul! Och är det nånstans man jämt ska ha det kul, så är det väl i Jämtland?!
Har för fullt upp med festligheter för att hinna med mode och ordvitsar. Men om du undrar vad vitsen med Storsjöyran är, så har jag i alla fall mod(e) nog att visa det:
(fototack till Soffan)
(Martin, bjussar på den 
).
Jopp, nu väntar tre dagar av underbara artistframträdanden, fest och folkvimmel – är så man blir vimmelkantig av bara tanken!
Var där för två år sedan och har sedan dess bara längtat efter att få återvända. Att yra omkring på Storsjöyran är nog faktiskt bland det bästa man kan göra – så ska du inte dit i år, så tänk på det till nästa år! Och har du inte varit där och undrar hur urtypen för en Yranbesökare ser ut – här är en försmak:
Återkommer med hälsningar norrifrån!
Med vingliga hälsningar Yrtypen.
Nja, alltså, har väl egentligen haft en rätt fredlig onsdag. Men – några smällar har jag fått ta, och kriget har handlat om ett mot baksmällan (en sådan som uppstår när man varit sist från kvarn och dessutom fortsatt att balkongmala natten lång…).
Om jag vunnit? Tja, ett antal kaffekoppar, vattenglas och chipsintag senare måste jag nog – seghet till trots – säga att jag vittrar seger. Kan möjligtvis också ha något att göra med dagens krigarprinsessa -look:
Japp. Det gäller att rusta sig rätt i kampen mot ruset. Och man gör det faktiskt rätt bra genom att rusa runt i sådana här:
Helt enkelt ruskigt bra för att ge baksmällor en känga!
Men – nu ska jag sluta yra om dagar efter och börja fokusera på nästa fest(ival) – nämligen Storsjöyran som kickar igång imorrn. Så (fortfarande bara lite yr) undrar jag: ses vid där?!
Idag blev det någon slags etno-eko-reko-stil (yupp, och ett eko av en gammal favorit):
Vet inte om det är så mycket jag alls egentligen, varken det där med etno, eko eller reko. Som tur är har jag i alla fall något som handleder mig…
…även om det, som ni kanske ser, förmodligen bara trasslar till begreppen. 
Söndag och vit dag och det enda jag kan säga mig vara skyldig till idag, är en oskuldsfullt , mjölkvit look:
Därmed inte sagt att jag inte vittrar kvällsäventyr. För det gör jag.
Jo. Det blir en del ränder nu. Ränder, och rader och strimmor av ljus. Till och med nya horisonter…
…fast mycket djupare än så behöver jag nog inte bli här. Räcker väl med att dra linjen vid konstaterandet att jag idag står på randen till fullkomlig harmoni?
Att landetslappa någonstans nära gränsen till Norrtälje är välgörande för både själ och kropp. Särskild när man gör det i en randig klänning…
Idag fyller mamsen (den allra bästa, ska jag be att få tillägga) år, vilket ska firas med restaurangbesök nära landstället i Norrtälje (jojo minsann, det är i Nortan det händer).
Och i väntan på mammahippa har jag lekt husmor (tvättat/städat/jobbat/bytt lakan) och gått från ohipp…
…till mer hipp…
…och i sann husmoderlig anda, bäddat för ett gyllene hurra!
Blir nog, som detaljerna skvallrar om, även en guldkväll av den här kvällen ska ni se!
…och lite full. Som i full-i-fan alltså.
Kommer nämligen bli en fullständigt fantastisk helg med sköna människor, grillning och poolpartaj någonstans i ett lyxigt hus på Ekerö… 
Idag har jag gått från grisrosa klänning…
…till polkagris (som Soffan nyss valde att kalla mig).
Hur som helst. Nu blir det en andra picnick i en park. Kommer bli grymt. Eller svinbra, som Soffan nog skulle säga.
